H.O.C.K.E.Y!!!

Igår var det en av årets största dagar tycker pappa och Jonathan håller såklart med. Äntligen fick Luleå chansen att spöa Brynäs! ... på BORTAPLAN!!! Peter var här och Jonathan var lite kluven vilka han skulle hejja på eftersom han fick sitt brynäskort på posten samma dag.

Världens modigaste lilla yngel!

I dag var det en stor dag i en liten mans liv. Lilla killen har varit på sjukhuset och undersökt bulan. Först var vi till farbror doktorn och klämde, kännde, mätte, lyssnade, pillade och gjorde en helbesiktning. Helt klart godkänt i resultat, även du Jonathan passat på att bajsa på doktorn. En riktigt välriktad brakare med sprut fick han in rakt på läkarrocken. Doktorn, en ung kille med målbrottsröst skrattade dock bara och tyckte de var lite skojj.
När han inte riktigt visste vad det var som pryder min lille sons huvud fick han gå och hämta sin överordnade bakjour som också hon gick igenom hela känna/klämmaritualen.
I väg till röntgen med omvägen via bilen för att stoppa mer pengar i automaten och lämna bilstolen, som visat sig vara mer bök än nytta.
Att se det lilla knytet ligga längst där fram på röntgenbritsen, helt lugnt sugandes sin napp gjorde lite ont i mammahjärtat långt där inne i bröstet, har såg så otroligt liten och försvarslös ut. Som tur var var han så lugn och bara sov att vi inte behövde fotografera honom med våld, det hade varit jobbigt.
4 fina bilder fck doktorn ta innan vi fick gå tillbaka upp till vår "urdoktor" (som säkert var minst 25 år yngre än mig, snacka om att man kände sig gammal...)
Vi fick titta på bilderna på datorn och prata lite om vad det var för någonting innan vi äntligen fick åka hem, efter 2 långa timmar och 45 minuter på sjukhuset.
Vistelsen avslutades förövrigt med en amning på skötbordstoaletten.

Froggie goes Toad

Nu är vi ensamma hemma jag och Jonathan. Pappa är på fotboll i Madrid, stackarn.... Men vi klarar oss. Vi äter, sover och skiter.
Idag var vi och vägde J. 5000 gram och bara 54 cm, en mycket trind liten man, därav titeln på detta inlägg.
Vi har haft några svåra nätter med magknip, men nu efter att ha fyllt 5 blöjor på mindre än ett dygn verkar magknipet ha avtagit och vi kanske kan få sova ordentligt i natt!!! Jag är i alla fall dötrött!

Lägger in ett foto av en bild jag möttes av häromdagen när jag satt och ammade och tittade ner för att se om han åt ordentligt. Detta var tacken för att man bjöd på mat, hädanefter får han nog betala för sig, nu är det slut på snyltandet!!!

Onsdagar är de bästa dagarna vi vet!

I går var det onsdag och vad betyder det???
Jo, på onsdagar är det baddag. I går var det pappas och Jonathans tur att tillsammas krypa ner i badet. Det spelar ingen roll hur hungrig man är, hur ont man har eller någonting, bara man får BADA! Jonathan ligger och flyter som en liten fisk, sprattlar lite och är jätteglad så fort han kommer i vattnet. I bland förvandlar han vårt tråkiga badkar till ett fungerande bubbelbad och igår kissade han på pappa i vattnet. Sen när man har badat fördigt är det så skönt att bli uppplockad, ammad och få somna hos mamma i soffan, då mår man verkligen bra!

STOR groda

I dag har vi varit på familjecentralen och vägt och mätt grodan. Han är fortfarande 53 centimeter, lika som de senaste tre veckorna men väger nu 4600 gram! Det går undan vill jag lova. Jonathan fick titta på en jättefin mobil i taket och följde den så duktigt så med blicken. Starka armar hade han också och höll i sig jättebra när syster Annika lyfte upp hans överkropp i dem. Vi fikade lite med de andra mammorna och barnen innan vi for hem. Farmor hade varit taxi och körde även hem oss så att vi skulle kunna ta en vagnprommenad tillsammans. Sixten och Selma följde också med såklart. Det var jätteskönt att komma ut även om inte vädret var det bästa. Det blåste så det sved på kinderna, men det var det värt! Sen fikade vi lite kor och potatis innan farmor for hem och vi gick och lade oss. Nu snusar grodan bredvid mig och jag funderar på att värma lite fiskebullar till potatisen jag fick över.

Lillgrodan sover så gott!

Underligt

Det är underligt hur pass lång tid det ska ta att inse att nu är man förälder. Jag matar, byter på , sköter och framförallt ÄLSKAR det lilla knytet här bredvid mig, ändå går det inte riktigt att känna att det är MITT barn, att han är min att behålla för alltid. Inom mig har jag en känsla av att jag bara lånat honom och snart kommer hans mamma och pappa och tar honom tillbaka.
Det har ju faktiskt gårr tre veckor nu så man kan kanske tycka att vi borde ha vant oss, men varken jag eller Tobias kan riktigt förstå att det faktiskt är VI som är föräldrarna nu!
Det får itne låta negativt, det är ju alldeles underbart men bara svårt att ta in.

Ibland när Jonathan sover kan det hända att jag bara fastnar med blicken på honom, det går helt enkelt inte att slita den. han är ett litet underverk, så vacker, så fin och så söt, det finns inte ord nog för att beskriva vad jag ser i honom och hur han får mig att känna mig.
Tänk att han är en liten del Karin och en liten del Tobias. En mix av två människor som älskar varandra. Livet är verkligen underligt ibland!

Tiden springer iväg

Ojj, När jag tittar i kalendern gapar det tre hela veckor mellan det datum som visar en stjärna och säger FÖRLOSSNING och dagens datum. Tre hela veckor har han varit med oss och ändå känns det både som om han just stigit på och skakat hand och som om ett liv utan honom aldrig varit verklighet.
Så mycket har vi hunnit med under tiden tillsammans. Och Jonathan har redan hunnit träffa sig första riktiga, nästan jämngamla kompis William.
Tänk vad tiden kan göra med en liten pojke. Bara några veckor yngre och sååååå mycket mindre. På bilden hjälper dock strumpbyxorna till att förlänga benen med några centimeter. Roligt är det i alla fall att ha en kompis som man kan åka och hälsa på.
Farbror Johan har vi också träffat några gånger och honom tycker J jättemycket om, han har världens skönaste knä att ligga på och det går så himla bra att göra sig av med gaser när man ligger där hos honom. Peter på kontoret har invigt Jonathan i den sanna Brynäsandan, som pappa sedan torkade J i rumpan med.
Natten till igår sov vi borta för första gången. Mormor har bäddat Jonathans agna lilla säng och gjort i ordning skötmatta och skötsaker till honom så det var ingen konst. Okej, vi fick kanske kliva upp ett par extra gånger på natten men det var ju bara första träningen, på torsdag kväll gäller det på riktigt. På torsdag kommer gammelmormor med, eller vi får se om hon kommer för tydligen är all tågtrafik från Gävle inställd på grund av storm. Hoppas den hinner lägga sig under natten så att hon får komma.

En otrolig massa fina presenter har vi fått från alla möjliga med. Kläder, saker, leksaker och allt möjligt annat. Nog för att vi hade hört att man får en hel del, men SÅÅÅÅÅÅ mycket, det hade vi ingen aning om.

I dag uppdaterar vi oss i klädväg och går med stormsteg in på storlek 56. På fredag måste vi även på stan för att köpa någon ny pyjamas. Det ser helt enkelt inte skönt ut när se skär in på ena sidan blöjan. Första dagen på nya klädkollektionen får inledas i Tiggermysdress och vit body. Ett fotoalbum ska vi passa på att skaffa med så att alla bilderna kommer på plats och inte bara ligger kvar här i min hårddisk eller på CD. Nä, de bästa ska skrivas ut och tittas på!