Underligt

Det är underligt hur pass lång tid det ska ta att inse att nu är man förälder. Jag matar, byter på , sköter och framförallt ÄLSKAR det lilla knytet här bredvid mig, ändå går det inte riktigt att känna att det är MITT barn, att han är min att behålla för alltid. Inom mig har jag en känsla av att jag bara lånat honom och snart kommer hans mamma och pappa och tar honom tillbaka.
Det har ju faktiskt gårr tre veckor nu så man kan kanske tycka att vi borde ha vant oss, men varken jag eller Tobias kan riktigt förstå att det faktiskt är VI som är föräldrarna nu!
Det får itne låta negativt, det är ju alldeles underbart men bara svårt att ta in.

Ibland när Jonathan sover kan det hända att jag bara fastnar med blicken på honom, det går helt enkelt inte att slita den. han är ett litet underverk, så vacker, så fin och så söt, det finns inte ord nog för att beskriva vad jag ser i honom och hur han får mig att känna mig.
Tänk att han är en liten del Karin och en liten del Tobias. En mix av två människor som älskar varandra. Livet är verkligen underligt ibland!