Klippkort på förlossningen...

Så har vi varit där igen.... Mer på riktigt denna gåna kanske, men ändå fick vi åka hem tomhänta...

I lördags kväll var vi på Jämtkrogen på den ack så lokalt berömda företagarmiddagen. Rökt röding i tunnbrödskorg, helstekt oxfilé och chokladkaka. Det var lite trist med bara fanta till men ack så skönt att kunna åka därifrån precis när jag ville.
Kom hem och skulle precis krypa ner i sängen när jag började känna en molande värk imagen och dessutom började jag må illa.
En kvart senare kunde jag inte hålla maten nere längre och fick springa iväg på toaletten. Det sprutade ur alla ändar på mig och magvärken blev värre. Det var inte vanlig magsjukevärk, det kände jag utan den satt längre ner och kom och gick i omgångar. Ryggen började få sig en släng den med.
När Tobias kom hem vid halv två hade jag så ont att jag inte längre kunde ligga ner, utan det var skönare att gå omkring och massera magen och ryggen samtidigt. Jag övervägde en bra stund innan jag till slut plockade upp telefonen och ringde Förlossningen. Som vanligt när man ringer in dit så ville de att vi skulle komma på kontroll. Jag visste att svärmor jobbat den kvällen så Tobias fick ringa henne och be henne hämta oss och köra in oss till stan. Det pasade rätt så ok eftersom hon i alla fall skulle in till sin syster på morgonen efter.
I bilen på vägen in timade jag värkarna till 5 minuters mellanrum. Däremellan kände jag ingenting.
Väl framme på förlossningen fick Monica låna soffan i väntrumet, där jag senare hört att hon sussade sött... och jag och Tobias fick ett rum för undersökning.
Kurvan var fin och vid första vaginala undersökningen visade det sig att jag var öppen 3-4 cm.
- Ni kommer då inte åka härifrån utan bebis i dag i alla fall sa BM då... Något som jag senare ångrat att jag lyssnade på...

Efter att de undersökt mig tog värkarna till sig i styrka och det gjorde riktigt ont. Jag fick mitt inskrivningsarmband och gå och lägga mig i ett varmt bad. Det var så skönt och även om det fortfarande gjorde ont blev jag i alla fall lugnare.
Klev upp ur badet och gick många vändor upp och ner i korridoren, försökte sova lite men lyckades inte och gick upp och gick igen.
Tobias fick en saccosäck på golvet så han somnade så sött och låg och småsnarkade.
Undersökningar, kurvor och värkar avlöste varandra hela dagen och jag mådde illa så den lunch som serverades fick Tobias. Vem kan tro att man ska kunna få i sig kalvsylta, rödbetssallad och vattniga potatisar när man redan mår illa...? Lättspytt hade det ju iofs varit...

På eftermiddagen lyckades jag somna en stund och det var verkligen skönt att få vila sig lite. Mina ögon var alldeles röda och det värkte i dem. Jag fick akupunktir u händerna och i huvudet, men den i huvudet fick de ta bort för jag blev alldeles konstig av den. Trött, yr och mådde ännu mer illa än innan.

Det är lite luddigt i vilken ordning allt hände men jag tror jag har fått till det...

Vid tre kom i alla fall nästa BM in och gjorde ännu en undersökning. Den visade att jag inte öppnat mig mer under dagen och antagligen inte skulle göra det heller.

Nu fick vi välja på om jag skulle få en cocktail av droger och sova lite på ett rum på förlossningen, Åka och sova på Radisson eller mitt egna förslag - åka hem!

Det gick bra att vi åkte hem och det var så underbart skönt att lämna sjukhuset. Just då spelade det mig absolut ingen roll att det fortfarande var med bebis på insidan.

Vi åkte till mamma och pappa och åt älgbiffar och pressad potatis, otroligt gott just då! Sen fick vi låna pappas bil hem eftersom vi var strandsatta i stan och han i alla fall inte skulle behöva den på en vecka. Stannade i Gällö och hyrde en film, men jag tror inte jag hann se mer än 10 minuter innan jag somnade och sov 11 timmar med endast två korta kisspauser. Det var så skönt att vakna upp hemma, i min egen säng!