Ännu ett projekt avkryssat

Nu har vi äntligen gjort klart grynets rum sånär som på att modemet ska skruvas fast innuti garderoben i ställer för att ligga framme på golvet.
Vi är väldigt nöjda båda två och svärmor var hit tidigare i kväll på inspektion.
I går var vi först hos BM på undersökningar, allt såg bra ut och grynet ligger väldigt långt ner nu. Sen på eftermiddagen var det föräldragrupp. Om man nu kan kalla två mammor, en pappa och en BM för en grupp, men jag antar att man kan det. Vi pratade förlossning och de olika steg en sådan genomgår. Nästa onsdag ska vi träffas igen för smärtlindring.

Tio isterband dansar svansjön över mitt tangentbord...

Ja, titeln säger väl egentligen allt om hur det är just nu. De någorlunda smala fingrar jag tidigare haft har gått och förvandlats till tjocka, feta, värkande isterband. Höger hand värst såklart. Antagligen är det värre än vanligt i dag eftersom vi tapetserade och gjorde i ordning grynets rum igår. Men är det så så kan jag bara säga att det helt klart var värt det. Rummet blev helt otroligt mysigt och allt som saknas där nu är ett litet gryn som ligger och myser i stora sängen mendans mamma och pappa kan tränga i hop sig i soffan och bara sitta och titta.
I morgon är det exakt 4 veckor kvar och jag hoppas at de veckorna går lika fort som de sista har gjort. Jag får väl helt enkelt se till att ha mycket att sysselsätta mig med hela tiden. Har några syprojekt att få klara och sen kanske det är dags att börja fundera seriöst på att vila upp sig inför förlossning och amningsnätter.
Till veckan ska jag försöka boka studion igen. Tobias har lovat nu att det bara återstår två resor innan han kommer att hålla sig på hemmaplan i beredskap.
Ska ta kontakt med Linda och Peter med för att få komma dit och snusa lite på William (?). Kan ju vara bra att träna lite först tänkte jag ;)!

Thursday morning at 6 am...

Pappa är i Estland och vovvarna på kollo så det är bara jag och Grynet hemma. Skönt tänkte jag , då ska vi passa på att sova och vila ut oss till helgens kalas.
Pyttsan tänkte grynet och körde i gång sin Jane Fonda video klockan fem i morse. Det hjälpte inte alls hur mycket jag än tjatade om att jag har faktiskt lite ont i huvudet, här ska tydligen tränas. Att tyda av rörelsena är det ingen vanlig liten bebis utan en fullfjädrad Belgian Blue som inom ett par månader kommer att tränga sig ut ur mig. Ingen jätteskojj tanke men jag antar att det bara är att leva med det...
Det är kallt eftersom jag glömde att stänga sovrumsdörren igår innan jag somnade, men det är ganska mysigt för då kan man dra täcket upp till nästippen, lägga händerna på magen och bara ligga här oh känna rörelse efter rörelse. Att kalla dem sparkar nu tror jag inte är rätt längre, det känns mest som en knubbsäl som fastnat med rumpan i en flaskhals.
Var till nya BM i Bräcke igår. Honn är väl kanske inte toppenskojj men det är ju bara ett par träffar kvar så det står vi väl ur med, lilla korv!? Alla värden var i alla flal toppenfina och du (magen) har växt 3 cm på 2 veckor. Beror iofs på hur man ser på det hela, det var ju ny mätare, men jag tycker att det känns bra i alla fall.
Nu ska jag lägga mig tillbaka och läsa kriminalfallet i Allers, fick en gratispremuration på den när jag löste in mina poäng på Quickwise.

Saknar pappa, Sixten och Selman...

Vem är det som ställt till det så?

Jag kan inte förstå vem det är som smugit omkring med en grävare och sänkt marken, såhär långt var det inte till golvet sist jag spillde ut en liter mjölk.....

Oj, vad vi jobbar, men inte ihop...

Efter att ha lagt ner alldeles för många timmar i helgen på att springa omkring och handla, fixa och dona är jag alldeles slut. Jag trodde helt blind på en skön dag i sängen, men så vaknade jag i morse. Jag vet inte vad du går på lilla gryn men speed eller något liknande uppåttjack måste det helt klart vara. Det bökas och stökas och grejjas och vrids och har sig i magen. Ont gör det i dag igen men nu VÄGRAR jag kontakta sjukvården.... Det kanske blir bättre tills i morgon!

Passa på att vila dig nu lilla gryn, det är bara en dryg månad kvar tills vi ses!

Nu kan vi det här, nu räcker det...

Vaknade igår morse och kunde knappt röra på mig. Försöka ta sig ur sängen visade sig vara det dummaste jag gjort på länge, men vad gör man om man MÅSTE kissa?
Jag hade så ont i magen. På samma sätt som i söndags men mer och intensivare.
Jag fick i alal fall tag på BM här hemma så jag fick komma in dit akut. Eftersom det inte gjorde så ont attsitta utan bara att sträcka ut mig körde jag dit själv. Var där i säkert en och en halv timma medan de klämde på mig, skrev i pappren och vägde mig för att till slut skicka in min till förlossningen.
Som tur var kunde Ann S köra in mig. Mamma mötte oss på sjukhuset.
undersökningar, kurvor, blodprov, kissa i burken igen (hade visst legat av mig lite där) och UL. Allt såg naturligtvis jättebra ut... Förutom när de klämde på mig då jag skrek som en stucken gris...
Eftersom det itne var den befarade blindtarmen fick jag åka hem efter en tre, fyra timmar. Intet klokare dock.
Jag fick lite alternativ att välja på så jag kan bara slänga till med det som känns bekvämast antar jag...
Tänjda ligamen, ligament medknutar på, inflammerade ligament, blödningar runt ligament.. Bara att väga uttrycken i munnen och sedan leverera det som passarbäst för stunden. På något jäkla sätt verkade det som om de där hemska ligamenten var inblandade i alla fall.
Jag behöver i alla fall inte komma tillbaka om jag får ont på samma sätt, bara om det håller på att ta dö på mig eller känns annorlunda.
Vi åt papaps kycklignggryta på hemvägen och när jag kom hem var jag så tött att jag bara låg i sängen och stirrade i taket.
I dag är det i alla fall bättre men det känns fortfarande lite otäckt att de inte kan säga vad det är...

Vad gör du med mamma egentligen?

Just hemkommen från en LÅÅÅÅÅÅÅNG natt på sjukhuset.
Det började natten till igår med att jag vaknade och hade "mensvärk". Det gjorde jätteont och tog ett bra tag innan jag kunde somna om. 2 alvedon gjorde till slut susen och jag fick sova ett par timmar till.
Hade obehagligt ont i nedre delen av magen hela dagen och vid ett par tillfällen högg det till så att jag knappt kunde andas och så varade det i 10-15 sekunder varje gång ungefär.
Jag försökte få tag på min BM ett par gånger, men det var ju söndag och jag klandrar henne inte för att hon inte svarade, det skulle inte jag heller ha gjort.
I alla fall så efter mycket om och men ringde jag sjukvårdsupplysningen... satt i kö i 8 min, bara för att få hör att jag måste ringa på förlossningen och prata med dem i stället.
Jaha... Får väl göra det då tänkte jag och ringde upp. Förklarade hur jag kände och fick till svar att vi borde komma in och kolla vad det var. Suck.. vi har ju så långt försökte jag tre gånger, jag kan lämna urinprov här i Bräcke i morgon... Men icke sa nicke. Det vara bara att sätta sig i bilen och köra in till stan.
Väl där så fick jag lägga mig i ett rum på förlossningen, läskigt bara det! De spände nån grej runt magen på mig och tog två kurvor. Den ena läste barnets puls och den andra hur min mage spände sig. Båda kurvorna såg fina ut och bebis rörde massor på sig. Jag fick lämna urinprov... Vet ni hur svårt det är att sikta i en liten burk med magen i vägen så att man inte ser någonting. Nåja, vi behöver inte gå in på detaljer...
Ultraljud fick vi också se och grynet verkade må alldeles utmärkt där h*n låg och försökte suga på navelsträngen.
Eftersom jag hade ont och dessutom hade mått för illa för att äta någonting på hela dagen bestämde sig doktorn för att det bästa vore om jag stannade för observation över natten. Tobias kunde inte för han hade en offert att skriva färdigt men jag gav snällt med mig och sa att ok, en natt gick väl bra.
Ojojoj, vad jag ångrar mig nu såhär i efterskott. Det var verkligen VÄRLDENS obehagligaste säng, kuddarna var plastade och knastrade när jag vred på mig och det var ensamt.
Ensammast av allt var det nog under kvällsfikat. Där satt de, alla paren med sina plastlådor innehållandes alldeles nykläckta små skruttar.
Tur jag inte var så hungrig.
Redan vid 8 kröp jag ner i sängen, efter att först ha lämnat ännu ett urinprov.
9 kom natten och bad om ett nytt prov på morgonen och sa god natt. Runt 11 kunde jag äntligen sova på riktigt, då så rött att ögon och huvud sved.
Eftersom jag hade ploclat ner den tickande klockan från väggen och gömt den under en kudde i sängen bredvid mig hade jag ingen aning om vilken tid jag vaknade... 5 fick jag sen se... Suck...
Jag höll mig i sängen till halv sju, då tog jag en LÅNG dusch.
Halv åtta kom en BM för att ta nya kurvor. Grynet var inte riktigt med på noterna utan tyckte att h*n kunde lika gärna sova sig egenom det hela, vilket inte alls är meningen. Lite saft senare så fick vi i alla fall fart på det lilla livet.
Ännu ett urinprov lämnades, måste säga att nu är jag lite utav ett proffs på det här med att kissa i små burkar!

Vet inte vad det var som är fel ännu. På kvällens urinprover hade jag haft höga äggvitehalter och blod men nu på morgonen var det rent. Odlingssvar kommer i morgon. Att jag har så ont beror mest troligt på att jag har förvärkar som är lite extra besvärliga, eller eventuellt en inflammation i livmoderväggen/tappen på grund av att grynet trycker på så med huvudet. Nåja, den som lever lär få se...

Här har ni i alla fall en liten bild på det lilla underverket. Lilla handen som vinkar och pappas näsa. "Bubblan" man ser är navelsträngen.

Vi tjejjer håller ihop...

Verkar som att Selma är sympatigravid med mig.
Vi sover samtidigt, vill ha chips och godis jämt och gör inga större ansträngningar vad det gäller att röra på oss.
I kväll ska vi krypa upp i TV soffan tillsammans och titta på film. Pojkarna våra har åkt till Peters stuga och även om det är tråkigt att vara ensammen hemma är det ganska skönt för jag vet i alla fall att i natt kommer jag att kunna sova ordentligt.
Har just kommit upp ur badet och hamnade framför datorn, min eviga vän och för tillfället min chans till ett socialt liv utan att behöva be om ursäkt för mina stönanden när jag rör mig eller mina ständiga jäspningar.
Idag ser magen ut som lutande tornet. Bebis tycker helt klart mest om att ligga på min högra sida, den är alltid stenhård och utspänd. Sparkarna har numer också förflyttat sig till att mest utdelas på vänstra sidan i höjd med naveln.

Hittade en rolig sida på internet som jag suttit och lekt med ett tag nu. Tänk att bebis ska bli ännu större...
http://www.umm.edu/pregnancy/9monthmiracle/tools/fetaltool.html
Undrar om det finns BH:ar som kan fånga upp och ta hand om mig.
Fortfarande inga bristningar och jag håller tummarna för varje dag som går. Kanske var det bra att man var lite fluffig innan... ;)

Nu ska vi koka pasta jag och semlan och sen ska vi se Bombay dreams innan vi knyter oss för natten.