Den lille Terroristen...
Åh så drar vi igång igen...
Det känns som att gå till tandläkaren och laga ett hål utan bedövning. Som om en sån här borr de hackar sönder asfalten drar igång i magen. Grynet har vänt på sig och som det verkar försöker h*n nu med all kraft borra sig längre och längre ner i bäckenet.
Igår var jag först till doktorn för att få ett utförligare brev till Försäkringskassan. Han var jättebra och frågade mig hela tiden: -Blir det bra om jag skriver så, kan jag skriva så, stämmer detta.....? Hoppas nu att de kan förstå att jag inte klarar av jobbet längre, att jag faktiskt MÅSTE få ta det lugnt, slänga upp fötterna och lägga mig ner i sängen med jämna mellanrum.
Annars är allt ganska bra, har börjat vänja mig vid att gå omkring på glas med en kniv i ryggen och en vägborr i magen... Det är verkligen alldeles, alldeles.... UNDERTBART att vara gravid.. eller så inte.....
På kvällen var jag och Tobias till Barnmorskan Christel och mätte, vägde och stack mig som vanligt... Hon är verkligen nöjd med mina blodvärden och trycket nu! Magen var exakt så stor som den ska vara och på pulsen lät det som om Grynet stortrivs där inne.
Vi fick även en remiss till Aurorasamtal på sjukhuset i Östersund. Jag har lyckats utveckla en slags förlossningsskräck så vi ska få träffa dem som är proffs på att förbereda en. Skönt!
Nu har Tobias åkt till Stockholm så i natt ska jag bre ut mig över hela sängen och sova som en liten ängel!